Slösurf

Slösurfar mig fram på the world wide web. Här nedan kan ni se mina blandade “fynd”.

Cannibalism

När jag vilar så brukar jag lyssna på podcast. Idag försökte jag ta en powernap medan jag lyssnade på “Stuff You Should Know” där de pratade om “How Cannibalism Works”. Det var ett misstag. Jag vet inte hur det är för er, men jag kan inte vila när jag lyssnar på hur levande människor blir uppätna eller hur en man frivilligt gick med på att bli uppäten.

Tillslut var jag tvungen att stänga av för jag blev så illamående. Egentligen tror jag inte att jag är så himla känslig av mig, men det var så himla äckligt att det inte gick. Det blev ingen powernap för min del, alltså. Men nu vet jag mer om kannibalism. Kul för mig.. ?

Nice

Varenda gång jag ska in på min blogg så skriver jag fel lösenord. Varenda gång! Man tror att man lär sig av sina misstag, men uppenbarligen inte.

Idag har jag varit i Nice. Det var nice (höhö). Alldeles underbart. Blev dock lite trött av allt promenerande, och man blir extra trött av att få solen i ögonen, ni vet. I sommar ska jag börja använda linser på riktigt. Då kan jag ha solglasögon på mig. Inte bara därför jag vill börja använda linser, men delvis. Fast mest är det ju för att det är mer praktiskt.

Tillbaka till Nice. I början var jag inte så impad av staden. Men det var ju mest för att vi inte kommit in i själva Nice utan befann oss i utkanten. När vi nådde parkerna och havet så blev jag nöjd. Alla städer som har ett hav i närheten blir automatiskt bättre. Såklart. Jag har förresten köpt en klänning idag. Jag börjar tro att mitt klädköp-löfte inte kommer hunna hållas. Det har inte ens gått två månader och jag har redan köpt tre saker. Jag har bara två plagg kvar att köpa i år, alltså. Jag tvivlar på att det kommer att fungera, men det positiva är i alla fall att jag tänker mer på vad jag köper istället för att bara kasta bort pengarna på saker jag knappt vill ha.

Här är i alla fall dagens inköp.

För övrigt har jag tänkt på en sak. På italienska så säger man inte Nice utan Nizza, men hade man uttalat Nice på italienska så skulle det låta typ som om man sa Nietzsche (filosofen). Det beror lite på om jag uttalar Nietzsche rätt, men jag tror att jag gör det. I mitt huvud är det roligt, fast egentligen är det nog inte så roligt för er. Det jag tycker är roligt upphör ofta att vara roligt så fort det görs till ord. Det är nog därför jag är så tråkig.

Coconut

Jag har nog publicerat tillräckligt med inlägg för en dag, men jag tycker ni förtjänat denna bild. Den är inte så snyggt ritad, jag vet, men jag tror jag älskar den.

Plastsvärd och rysk musik

Jag blir galen!

På senaste tiden har Federico upptäckt att han tycker om att lyssna på musik. Och när han lyssnar på musik så handlar det om en enda låt som dessutom är på ryska (hans mamma är från Ryssland, om jag inte sagt det) och enligt mig dessutom urdålig. Det är typ någon gubbe som sjunger någon sorts barnlåt med en skrovlig röst. Under låten tar Federico två plastsvärd och slår på lite lådor medan Alessandro klinkar på sin xylofon, men så fort låten är slut så springer Federico fram och byter tillbaka.

Egentligen är det ju okej. Om han vill lyssna på samma låt om och om igen så får han väl göra det. Anledningen till att jag blir galen är det att nu har denna låt dessutom satt sig på min hjärna.

Fruktansvärt irriterande!

Nej, jag får väl ta och lyssna på lite vettig musik i ett försök att radera det från mina hjärnceller.

Egentligen

Jag har känt mig lite nere de senaste dagarna. Egentligen vet jag inte riktigt varför, för jag trivs bra med barnen och har fått lite nya vänner vilket är trevligt. Det är bara det att jag då och då känner mig så fast. Som jag kladdade i något av mina block för någon dag sedan: Ibland känner man sig så fastlåst i sin egen verklighet att man glömmer att man valt den själv. För det har jag ju. Och som sagt trivs jag, men jag blir så här ibland. Det kommer med jämna mellanrum och sedan försvinner det. Det är nog bara en blandning av rastlöshet och trötthet. Jag hatar att dagar blir vardagar efter ett tag.

Nu ska ni inte tro att jag är jättedepp. Jag är egentligen glad. Imorgon så ska vi förmodligen åka och besöka Nice. Eller Nizza som vi säger på italiano. Det beror på om vädret är bra, men enligt väderleksrapporterna verkar det bli soligt och fint. Förresten så känns det som att våren har anlänt till Sanremo. Det är synd att jag inte ständigt har en videokamera fasttejpad på mitt huvud, för i så fall så hade ni också fått se hur fantastiskt vackert det var ute idag. Underbart. Jag älskar värme och kan inte förstå hur jag tog mig igenom alla dessa kalla vintrar hemma i Sverige. Jag längtar tills det blir varmt på riktigt och man kan njuta ordentligt. Fast jag njuter redan. Och nu är det slut på deppet. Jag är ju glad, egentligen!

Fortsätta framåt

Förresten befinner jag mig i Italien utan en endaste semla i sikte medan folk skriver statusuppdateringar på facebook om hur mycket semla de äter. Buhu. Tyck synd om mig.

Förra året (för visst var det förra året? det känns så länge sedan) så köpte Lennart (lärare) semla åt oss som vi åt på ekonomilektionen. Det känns som en evighet sedan men ändå inte så långt bort. Det är sorgligt att de fina stunderna är borta för evigt och aldrig kommer att komma igen. Å andra sidan så är de dåliga stunderna också borta och det kan bara bli bättre. Hoppas jag. Fast man vet ju aldrig.

Förresten så har jag fått svar från Lions Youth Camp & Exchange (har jag skrivit om det innan?). Tydligen så bär det av mot Minnesota i sommar för min del. Juli månad, närmare bestämt. Hur länge det blir vet jag inte riktigt, men ca. en vecka på läger och valfritt antal veckor i värdfamilj. I’m excited!

Frågan är vad jag ska göra därefter? Jag har fortfarande inte bestämt mig. Plugga? Resa? Jobba? Jag vill göra allt, men vill inte gå miste om något. Jag är sugen på att plugga, men frågan är om jag ska börja plugga något jag är osäker på eller om jag ska vänta tills jag vet bättre. Men det är bara det att jag inte kommer veta innan jag satt igång med något. Det blir nog att söka in till det jag tror jag vill och bestämma mig sedan.

Snabba cash?

Har slut på pengar på mobilen och känner mig handikappad. Försöker fylla på online men det funkar inte. Fast jag har ju fortfarande mitt svenska nummer med pengar på, såklart. Men då blir det dyrt vart man än ringer. Gah..!
Vad gör man?

Oh, you dont speak for me, no

Ibland så hittar jag låtar & artister i min ipod som jag glömt bort att jag någonsin hört. För någon dag sedan hittade jag denna och det har snabbt blivit min nya favoritlåt. Den var dock bättre innan jag såg musikvideon som jag tycker är fruktansvärt ful och dålig, men jag kan fortfarande stänga mina ögon och tycka att det är fantastisk musik.

“Life is tough but sometimes it’s like walking in the park”

Pheww. Ni får ursäkta de förmodade stavfelen som kommer i detta inlägget. Har druckit vin & grappa, och jag är ganska lättpåverkad av alkohol. Dessutom ligger jag ner medan jag skriver vilket gör det lite extra svårt att träffa rätt på tangentbordet.

Det här var i alla fall den bästa söndagen på länge. Vi har haft en jättetrevlig söndagslunch med familjen inklusive farfar Piero. Det var mycket trevligt. Solen sken (våren är här!) och barnen var urgulliga. Det är så sött när Alessandro kommer och tar min hand och vill sitta tillsammans med mig i fotöljen. Och Federico vill alltid leka med mig. Idag var han en tjur som skulle ta det snöre jag höll i. Sedan när Fabrizio (barnens pappa) kommit hem från tennismatch så åt vi kyckling och grönsaker tillsammans som farfadern hade tillagat. Gott!

Efter maten åt vi sallad som odlats i trädgården och därefter “pasti” som är små bakelser. Därefter dracks det kaffe & grappa. Eftersom Piero tyckte att grappan inte dög öppnade han en ny flaska vilket innebar att det blev ett och ett halvt glas för min del. Visserligen små glas, men det är starkt och som sagt är jag lättpåverkad. Alessandro kom och satte sig i mitt knä och rörde om i min kaffekopp med skeden. Han gillar att röra om med skeden i té och kaffe, antagligen för att det klingar, och jag blev glad för att han kom och satte sig hos mig så jag lät honom hållas. Jag knäckte lite nötter åt Federico och Alessandro och fick komplimanger av Piero och Natasha som sa att jag var vacker och trevlig, och att min enda negativa egenskap var att jag drack grappa. Farfarn upprepar alltid att om han haft en ledig son så skulle han vilja para ihop mig med denne. Eftersom jag förstår att det är menat som en komplimang blir jag glad, men i min värld så är det en konstig sak att säga.

Förresten var jag på marknad igår och köpte en tröja och en liten väska som jag har använt idag. Det innebär att jag bara har tre plagg kvar jag får köpa på hela året. Men denna är underbart skön, varm och skulle kunna användas som en klänning eftersom den är lång (fast jag har den med mina jeansleggings) och kostade bara en hundring. Väskan behövde jag faktiskt, för jag har ingen liten väska här, och jag kände att jag behövde en liten väska för att kunna bära med mig ett fåtal saker utan att bära med mig en stor väska. Nu har jag perfekt plats för lexikon, anteckningsblock, nycklar och mobil.

I alla fall ska jag vila lite nu. Rita, lyssna på musik och sånt.

Ha det bäst,
pusshej!