Vad gömmer sig i mitt bokmärkesfält?

Ibland kan man undra vad man själv har tänkt en gång i tiden.

Ett exempel kan vara att jag alldeles nyss upptäckte vad jag har lagt till för hemsidor i bokmärkesfältet. Vi tar några förslag på vad det kan vara för konstigt:

1. Wikipediasidan för majs
2. Lady lovelylocks och pixiesarna på Discshop
3. En sida om hur man pysslar ett krita-landskap på www.nrm.se
4. Massvis med länkar till pappersskärmaskiner (som jag dock fortfarande önskar mig)
5. GB glace kundkontakt
6. ”The official satchel paige quote page” (jag har ingen aning om vem Satchel Paige är)
7. Självklart har jag  random.org: en hemsida med en ”true random number generator”

Oj, jag glömde nästan. Jag har dessutom en länk som jag döpt till ”Jesper tycker detta är roligt” och som leder till denna sida: http://www.postcreative.se/visa/.

Det är så konstigt att jag inte ens minns att jag varit inne på någon av dessa hemsidor. Förutom wikipediasidan för majs, förstås.

Lider jag av minnesförlust eller bor det ett spöke i min dator?

Det här vi kallar livet

Under en dag har jag och min hjärna haft vilda diskussioner om denna fråga, och eftersom vi inte verkar komma fram till någonting så tänkte jag fråga utomstående parter, alltså ni.

Vad vill vi egentligen ha ut av livet? Först och främst beror ju det på vad man tror på. Planerar man för ett efterliv så blir det ju mer att tänka på (eller kanske mindre?). Men vad vill jag göra med den tid jag har på jorden? Jag vet inte, det är därför det är så svårt att välja. Jag vill göra allt men det finns varken tid eller möjlighet till det. Men ni då, ni andra normala människor. Vad har ni för mål?

Jag har fått mig uppfattningen att för många människor handlar det mest om att skaffa sig ett tryggt och stabilt liv. Man går ut skolan, skaffar jobb, blir kär, gifter sig och skaffar barn. Är det sant att det är så folk vill ha det? För det är i alla fall så det verkar bli.

Jag tycker bara att det verkar så tråkigt. Jag vill ha något mer utav livet, och jag vill känna mig fri. Men det kanske bara beror på att jag är ung och dum? Jag kanske kommer till insikt en vacker dag.

Inte så att jag ser ner på de som vill ha det så, jag förstår bara inte hur man kan nöja sig med det.

Blu

Här är min nya väska. Fin färg va?

Men nu ska jag inte spendera så mycket pengar på ett tag, hade jag tänkt. Vi får se hur det går.. 

Idag har jag fått massa kläder från Natasha. Känns konstigt att ärva från någon som inte är ens familj, men det är trevligt. Hennes stil är inte riktigt samma som min, men stil kan man ju ändra och det finns mycket fint. B.l.a. så fick jag en klänning som var väldigt speciell med en jättesnygg blå-lila färg.

Det känns som om jag har så mycket viktigt i huvudet men inget att skriva, men vi lämnar det så här så får vi se vad jag berättar för er senare. Jag brukar upptäcka efter ett tag att det i mitt huvud mest är nonsens.

Brev?

Idag köpte jag 40 kuvert. Egentligen behövde jag bara ett, men man var tvungen att köpa en bunt.

Så.. vem vill ha brev?

Kärlek och drömmar

I natt hade jag nog den sjukaste drömmen jag någonsin haft, och jag insåg inte hur absurd den var förrän en timme efter att jag vaknat. Jag tänker inte skriva ned den här, för då skulle jag nog hamna på psykhem, och det vill vi ju inte.

Idag blev jag kär. I en väska. Den var lite för dyr, så dyr att jag fick dåligt samvete till mitt framtida jag som nu skulle ha en ganska tom plånbok. Men jag blev kär, och då finns det inte mycket annat man kan göra än att tömma kontot. Okej, riktigt så illa var det inte, men jag har ett problem med väskor på samma sätt som min syster har problem med skor. Skillnaden är väl att hon inte ser det som ett problem.

Jag har dessutom skaffat mig ett nytt telefonnummer här i Italien, fast det börjar inte fungera förrän imorgon. Inte riktigt säker på hur mycket det kostar även om de i affären försökte förklara så bra de kunde på den lilla engelska de hade möjlighet att kommunicera med.

Vad mer, vad mer? Inte så mycket, kanske.. Försöker att ignorera klumpen av illamående jag har i min mage. Vet inte vad den gör där, men jag hoppas det kan gå över snart.

Januari?

Så här ser min vinter ut. Visst är det härligt? Fast ska jag vara ärlig så var det lite molnigt och trist igår, men inget att klaga över.

Har haft en fantastisk förmiddag och jag är glad över ingenting. Eller allting, kanske.

Hoppas ni har det toppen!

Ciao!

Senza limiti

Yeah! Nytt internet! Slog på stort och köpte ”senza limiti” hos TIM för tre månader. Det blev lite dyrt, men smakar det så kostar det. Jag tror det är värt det. Det kanske inte blir någon ny garderob år 2013 (se: inlägg om nyårslöften) men det gör kanske inte så mycket.

Det är inte så himla svårt att avhålla sig från klädshopping som jag trodde. Dock så utmanar jag ödet genom att gå in i en hel del klädaffärer, men jag njuter av att gå i affärer bara för att musiken är så bra och atmosfären så avslappnande. Det är fantastiskt. Det värsta är när man går förbi skyltfönster med kläder så fina att man dreglar. Som tur är så är de kläderna oftast ändå långt bortom min prisklass, så jag behöver inte oroa mig för impulsköp.

Idag hade jag förresten ännu en italienskalektion. Den var oerhört seg eftersom jag hela tiden satt och väntade på att de andra skulle bli klara. Satt och pratade engelska med killen bredvid mig eftersom han precis börjat på kursen och inte fattade någonting.

Imorrn blir det lektion igen och därefter hemma med barnen hela kvällen.

Ciaociao!

Hud&hår

Jag tyckte det var illa redan innan, men fy vad osnygg man blir när man har ljusgrön ansiktsmask på sig. Jag hoppas verkligen att ingen kommer och knackar på min dörr under de närmaste tio minutrarna. Det är kanske motsatt effekt till vad jag förväntade mig av en anti-stress ansiksmask.

Jag brukade aldrig göra ansiktsmasker, men nu när jag inte kan köpa kläder så provar jag på lite nytt när det gäller hud- och hårvård istället. Jag har, förutom ansiktsmaskerna, köpt näringsampuller att ha i mitt hår. Eftersom allt står på italienska är jag inte helt säker på att det lev rätt, men jag tror mer på att göra först och sedan se hur det går. Att läsa instruktioner ordagrannt gör bara mesar, jag skummar bara igenom.

Idag har varit en bra dag. Jag hatar när jag börjar ett blogginlägg eller ett stycke i ett blogginlägg med det konstaterandet, men det kommer av sig själv. Och det är ett lätt sätt att yta ämne från hårampuller till vad som hänt idag.

Jag har haft lektion. Idag var vi två (!) personer. Förra veckan var jag själv, och det är alltid så konstig stämning när man sitter där som ensam elev. Idag kom Ether, så det var trevligt med lite sällskap utöver läraren. Det bästa med italienskalektionerna är ju ändå femminutersrasten då man kan gå ut och ta en plastmugg cappucino i automaten utanför. Ni kanske tycker det är äckligt, men jag tycker i alla fall att det godaste är sockerslisket i botten. Mmmmm…!

Förresten gjorde jag bort mig igår. Det kan ju vara intressant att höra om? Jag gick in i den pappershandel som ligger på vägen mellan skolan och busstationen. Under den korta tid som det tar att köpa två pennor så lyckades jag välta en pärm, tappa växeln samt kvittot och gå in i dörren som gick inåt och inte utåt, vilket jag trodde. Det kanske inte låter så himla farligt? Sånt händer liksom. Problemet är bara att jag varje gång jag kommit in i den affären tappat något, vält något eller försökt svara något på italienska men inte riktigt lyckats. Och det är alltid samma personer i kassan. Jag försöker hålla fast vid åsikten att de bara ska vara glada att jag är deras kund och inte döma mig för min klumpighet, men det är svårt och jag är inte säker på om jag vill gå in där igen. Samtidigt vill jag inte undvika ställen bara därför. Då måste jag ju dessutom gå dubbelt så långt för att köpa block och pennor. Och sådant går åt, mina vänner vet hur mycket jag renskriver oviktiga saker.

Nu har det gått tio minuter. Eller tjugo kanske. Så det finns inte tid för mig att skriva om mitt besök i en jättesöt by i bergen som vi åkte till och åt zabaglione och bugiardi. Annorlunda men gott! Har bilder som jag kanske lägger upp en vacker dag. Inte just på det jag åt, men på den söta lilla byn som typ var helt gjort av sten.

Arrivederci!

Crash and burn

FÖRRESTEN så upplevde jag riktig flygrädsla för första gången i mitt liv förra veckan. Jag har väl redan skrivit tidigare hur mycket jag gillar att flyga, men detta var inte kul. Jag hade flygit hela vägen från Stockholm-Arlanda mot Nice, och allt hade gått bra förutom att jag satt bredvid en jättekonstig kvinna som jag antog var fransyska för hon såg otroligt fransk ut. Hon var dessutom översminkad med blonderat hår och öppnade någon gång i timmen sin puderdosa för att bättra på sitt smink.Till en början gjorde hon exakt likadant som jag. När jag satte på min säkerhetsbältet så gjorde hon också det och när jag tog fram tidningen i facket framför så gjorde hon också det, etc. Det var lite jobbigt. Kände dessutom hela tiden att hon sneglade på mig.

Men för att komma tillbaka, eller kanske fram, till när jag blev riktigt rädd så var det så att vi var på väg att landa i Nice och det blåste så mycket att hela planet skakade. Barn skrek och dessutom spydde en kvinna bakom mig. Inte bara en gång. Jag började också känna mig lätt illamående, och det hjälpte inte att det blev varmare och varmare. Jag viftade frenetiskt med bladet om säkerhetsåtergärder. När vi väl var påväg att landa och man kände att fastlandet närmade sig så gick plötsligt planet upp igen. Efter ett tag berättade en röst i högtalaren att landningen inte gick p.g.a. blåsten och vi var tvungna att försöka på nytt. Det var ungefär då jag började tänka ”jag kommer att dö”. Den märkliga fransyskan plockade fram en spypåse, så det gjorde inte saken bättre. Som tur var lyckades vi landa på andra försöket, men det tog ett bra tag innan vi kom ner.

Som ni förstår så dog jag ju inte, så det var ju bra. Dagarna efter blev jag dock lite smått religiös, men jag tror det har gått över nu. Jag hade kanske kunnat vara troende om inte alla religiösa skrifter var så absurda, men nu är det som det är, och jag tycker att det är fel att bara välja vissa saker att tro på, för det måste ju vara allt eller inget, eller så får man hitta på en ny religion och det har jag ingen lust med. Det finns redan tillräckligt många som det är. Jag får hålla mig till att vara agnostiker, det blir enklast så.

Så nu har jag upplevt flygrädsla. Precis som när jag gick in i ett träd så var det en obehaglig upplevelse men så här i efterhand tror jag inte att jag skulle vilja vara utan den. Det är viktigt att vara rädd ibland.

Batman & Robyn

Det är så mycket jag hade tänkt skriva, men nu när jag väl sitter här med ett fungerande internet (dock så var jag lat och förlängde på vodafone istället för att skaffa bättre, men med google chrome är det snabbare) så känner jag inte för att skriva det längre. 

Istället kan ni få en tanke jag har haft och smålett åt länge. Batman och Robyn. Altså den svenska sångerskan Robyn. Jag hoppas att ni får upp samma roliga bild i huvudet som jag. Det dumma är att jag inte spunnit vidare på denna brillianta idé och hittat en passande låt hon har gjort. Men jag slänger ut den här så får vi se. Det dumma är att jag presenterat min fantastiska idé så dåligt att ni säkert inte alls kommer tycka det är kul. Ni måste nog ta en titt i min hjärna för att förstå hur genialisk jag är.

Idag har i alla fall varit en fantastisk dag. Eller ja, förutom den tre timmar långa lektionen då jag var den enda eleven. Skittrist. Jag hoppades att den trevliga ryska kvinnan skulle komma och göra förvirrade miner. Hon är jättetrevlig, så det är synd att vi inte förstår varandra.

Nu ska jag kolla på ett avsnitt av Weeds (jag har börjat kolla på Weeds förresten! Jag trodde det var dåligt men har insett att det är jättebra) och sen ska jag sova. Det borde varit mitt nyårslöfte. Att gå och lägga mig i tid. Fast jag måste erkänna att mitt klädlöfte var bra. Det har visserligen bara gått 10 dagar men jag känner att det kommer gå vägen. Fast jag vidhåller att jag måste få köpa 5 plagg. Har nämligen bara tre byxor här och ett par är det hål i. Ett av de hela paren är dessutom en halv storlek för litet. Jag får ju på mig dem och så, men det gäller att ha långa tröjor eftersom man hela tiden böjer sig ner när man passar barn och ändå gärna vill att byxorna ska täcka det område de är där för att täcka. 

Tack och hej, leverpastej.