På senaste tiden har Federico upptäckt att han tycker om att lyssna på musik. Och när han lyssnar på musik så handlar det om en enda låt som dessutom är på ryska (hans mamma är från Ryssland, om jag inte sagt det) och enligt mig dessutom urdålig. Det är typ någon gubbe som sjunger någon sorts barnlåt med en skrovlig röst. Under låten tar Federico två plastsvärd och slår på lite lådor medan Alessandro klinkar på sin xylofon, men så fort låten är slut så springer Federico fram och byter tillbaka.

Egentligen är det ju okej. Om han vill lyssna på samma låt om och om igen så får han väl göra det. Anledningen till att jag blir galen är det att nu har denna låt dessutom satt sig på min hjärna.

Fruktansvärt irriterande!

Nej, jag får väl ta och lyssna på lite vettig musik i ett försök att radera det från mina hjärnceller.

Nu ska ni inte tro att jag är jättedepp. Jag är egentligen glad. Imorgon så ska vi förmodligen åka och besöka Nice. Eller Nizza som vi säger på italiano. Det beror på om vädret är bra, men enligt väderleksrapporterna verkar det bli soligt och fint. Förresten så känns det som att våren har anlänt till Sanremo. Det är synd att jag inte ständigt har en videokamera fasttejpad på mitt huvud, för i så fall så hade ni också fått se hur fantastiskt vackert det var ute idag. Underbart. Jag älskar värme och kan inte förstå hur jag tog mig igenom alla dessa kalla vintrar hemma i Sverige. Jag längtar tills det blir varmt på riktigt och man kan njuta ordentligt. Fast jag njuter redan. Och nu är det slut på deppet. Jag är ju glad, egentligen!

Förra året (för visst var det förra året? det känns så länge sedan) så köpte Lennart (lärare) semla åt oss som vi åt på ekonomilektionen. Det känns som en evighet sedan men ändå inte så långt bort. Det är sorgligt att de fina stunderna är borta för evigt och aldrig kommer att komma igen. Å andra sidan så är de dåliga stunderna också borta och det kan bara bli bättre. Hoppas jag. Fast man vet ju aldrig.

Förresten så har jag fått svar från Lions Youth Camp & Exchange (har jag skrivit om det innan?). Tydligen så bär det av mot Minnesota i sommar för min del. Juli månad, närmare bestämt. Hur länge det blir vet jag inte riktigt, men ca. en vecka på läger och valfritt antal veckor i värdfamilj. I’m excited!

Frågan är vad jag ska göra därefter? Jag har fortfarande inte bestämt mig. Plugga? Resa? Jobba? Jag vill göra allt, men vill inte gå miste om något. Jag är sugen på att plugga, men frågan är om jag ska börja plugga något jag är osäker på eller om jag ska vänta tills jag vet bättre. Men det är bara det att jag inte kommer veta innan jag satt igång med något. Det blir nog att söka in till det jag tror jag vill och bestämma mig sedan.

Det här var i alla fall den bästa söndagen på länge. Vi har haft en jättetrevlig söndagslunch med familjen inklusive farfar Piero. Det var mycket trevligt. Solen sken (våren är här!) och barnen var urgulliga. Det är så sött när Alessandro kommer och tar min hand och vill sitta tillsammans med mig i fotöljen. Och Federico vill alltid leka med mig. Idag var han en tjur som skulle ta det snöre jag höll i. Sedan när Fabrizio (barnens pappa) kommit hem från tennismatch så åt vi kyckling och grönsaker tillsammans som farfadern hade tillagat. Gott!

Efter maten åt vi sallad som odlats i trädgården och därefter “pasti” som är små bakelser. Därefter dracks det kaffe & grappa. Eftersom Piero tyckte att grappan inte dög öppnade han en ny flaska vilket innebar att det blev ett och ett halvt glas för min del. Visserligen små glas, men det är starkt och som sagt är jag lättpåverkad. Alessandro kom och satte sig i mitt knä och rörde om i min kaffekopp med skeden. Han gillar att röra om med skeden i té och kaffe, antagligen för att det klingar, och jag blev glad för att han kom och satte sig hos mig så jag lät honom hållas. Jag knäckte lite nötter åt Federico och Alessandro och fick komplimanger av Piero och Natasha som sa att jag var vacker och trevlig, och att min enda negativa egenskap var att jag drack grappa. Farfarn upprepar alltid att om han haft en ledig son så skulle han vilja para ihop mig med denne. Eftersom jag förstår att det är menat som en komplimang blir jag glad, men i min värld så är det en konstig sak att säga.

Förresten var jag på marknad igår och köpte en tröja och en liten väska som jag har använt idag. Det innebär att jag bara har tre plagg kvar jag får köpa på hela året. Men denna är underbart skön, varm och skulle kunna användas som en klänning eftersom den är lång (fast jag har den med mina jeansleggings) och kostade bara en hundring. Väskan behövde jag faktiskt, för jag har ingen liten väska här, och jag kände att jag behövde en liten väska för att kunna bära med mig ett fåtal saker utan att bära med mig en stor väska. Nu har jag perfekt plats för lexikon, anteckningsblock, nycklar och mobil.

I alla fall ska jag vila lite nu. Rita, lyssna på musik och sånt.

Ha det bäst,
pusshej!

Men det var tur att jag inte köpte något där. Istället köpte jag ett par blåa jeans på OVS industries, som enligt mig är den mest prisvärda affären jag stött på här i Sanremo. 19.90 € kostade dem bara. Inte helt fel. Men det innebär ju dock att jag enbart har 4 plagg kvar. Får se hur det ska gå.. Men jag behövde verkligen byxor. Jag tog med mig 3 par hemifrån men ett par har det gått hål i grenen på. Ganska slitna eftersom jag fick ärva dem av min syster för något år sedan. Men det är synd, för det var ett par underbart sköna Cheap Monday-jeans. Jaja, nu har jag ju mina nya blåa brallor i stretchigt och skönt jeansmaterial. Jag får väl vara nöjd.

Jag älskar er ändå.

(jäklar, nu gjorde jag ändå lite väsen av det!)

(Haha, vet ni vad jag just upptäckte som jag aldrig förut vetat om? Jag kan inte stava till prenumeration. Lyckades inte stava prenumerationer utan att googla det först. Men nu kan jag och har bevisat tesen att man lär sig något nytt varje dag.)

I alla fall kan jag i min positiva andra presentera mina favoritpodcasts:

1. TSKNAS. Även om Aron Flam varit borta de senaste avsnitten så tar den ändå förstaplatsen. Trots att podcast nr 68 var det tråkigaste jag hört så väger resten upp det.

2. Crazy Town. För jag älskar Josefin Johansson och Kringlan Svensson (och har gjort det ända sen “Pang prego”). Visserligen är Crazy Town ingen podcast med så hög kvalité på ljud eller förberedelser, särskilt inte salladspoddarna, men ändå blir det alltid roligt att lyssna på dessa två. Nästan så att den kommer på delad förstaplats, men ändå inte. Börjar de ta med gäster så kommer den förmodligen ta sig upp dit.

3. Dagens Namn. Jag vet inte hur jag kom över denna podcast, och jag har precis börjat lyssna på den. Än så länge bara 6 stycken som kommit ut, men jag gillar dem.

4. Tankesmedjan. Kommer näst sist eftersom jag egentligen inte räknar riktiga radioprogram som lika mycket poddar. Annars är det mitt viktigaste nyhetsflöde.

5. Institutet. Också en p3-podd (alltså ingen riktig) Egentligen gillar jag det bara för att Jesper Rönndal är med. Annars hade jag nog inte gillat det alls.